I princip kan brasan beskrivas i fyra förbränningssteg.
Upptändningsfasen. Allt vatten ska torkas bort och lyftas upp genom skorstenen. Vatten är världens bästa kylmedel. I tio liter ved finns i bästa fall två liter och i sämsta fall fem liter vatten som skall kokas och lyftas upp genom skorstenen. Stora mängder oförbrända kolväten, bl a tjära, kommer upp i skorstenen. Temperatur ca 100º C.
Eldfasen. Nu har vattnet försvunnit och veden brinner med rödaktig låga. Håller man en grillkorv över brasan blir inte korven riktigt varm utan mest sotig. Förbränningen kan även kallas kolmila eller tjärdal. Temperaturen stiger snabbt till 400ºC.
Gasförbränning. Lågorna på veden frigör gaser som börjar brinna. Blåaktiga, nästan osynliga lågor brinner sekundärt långt från veden. Nu börjar förbränningen bli bra. Temperaturen är nu 800 - 900 ºC.
Kolförbränning. Glöden knastrar och svaga blåaktiga lågor fladdrar. Temperaturen är cirka 800º C.
Det som beskrivits är bara översiktligt i vanliga, småskaliga anläggningar. I verkligheten är det en oreda av temperaturer i en panna eller spis, beroende på många olika gaser, nya vedinlägg, hur veden ligger, förbränningsrummets utformning, samt hur syretillförsel sker etc.
I stora värmeverk sker förbränningen i "flytande" bäddar av het, 800º C, sand, som likt en eldstorm rusar runt i hela förbränningen. Dessa stora anläggningar kyls inte ned av inkommande fuktig ved utan allt förgasas omedelbart till små glödande korn. De heta vattenångorna som kommer med i avgaserna, kan tas tillvara i värmeväxlare. Stora anläggningar är alltså oberoende av vedens fuktighet och kan eldas med fuktig ved.
|